Det är många som kommer hit i juni för att titta på guckuskon och kanske även det sinnrika flugblomstret. Både guckuskon och flugblomstret har system för att locka till sig insekter som hälper till med befruktningen. Guckuskon är både färggrann och utformad för att insekterna tvingas till att pollinera blomman. Flugblomstret är diskretare men utformat för att likna en speciell stekelart. Det är något speciellt med orkidéer något som gör att många återvänder år efter år för att betrakta blommorna. Jag har själv varit här flera gånger varje år i drygt 50 års tid. Jag besöker området under hela sommarhalvåret och med tiden har jag lärt mig mer och mer om området och även tagit del av äldre information om området.. Det är bara att konstatera att det finns så mycket mera att titta på än de nämnda orkideerna. Som framgår av informationstavlan vid parkeringen finns det ytterligare 8 orkidáer inom området och det finns ett par hundra andra arter. Området har under de sista århundradena varit föremål för stora förändringar där det är intressant att studera naturens enorma förm,åga att snabbt sudda ut människans ingrepp. Hur många vet t.ex. att stora delar av det här området legat under vatten från istiden fram till 1945 och att man i slutet av 1600-talet tömde en hel sjö genom att gräva ett dike genom en grusås. Här fanns en prästänka som förebild när Vildhussen långt senare dikade ut Ragundasjön och skapade Döda fallet.

Detta var underlag för en diskussion inom Rödöns byalag där vi beslutade oss för att med hjälp av en naturstig bredda besöksutbudet till att i första hand visa upp alla 10 orkieerna och att även visa på vilka ingrepp människan gjort och hur naturen återtagit kommandot och utvecklats efter de nya förutsättningarna. Den forna rullstensåsen. Stigen börjar vid efterlämningarna efter den forna rullstensåsen som löpte längs Storsjöns strand. Gruset i åsen forslades bort i mitten av 1900-talet. Ca 1970 återställdes marken. Vi har redan en rik växtlighet där det fram till 1970 endast var grushögar.

Den gamla dammbottnen. Stigen leder ner till en myr och en bäck. Detta område var täck av vatten fram till 1945. Nu är det stora lövträd och en ymning växtlighet. Ett typiskt myrområde. Acksjöns botten. Från istiden fram till slutet av 1600-talet var detta sjöbotten. Stora delar är nu ett tjockt lager av bleke med en intressant växtlighet (orkideer) medan andra delar är granskog. Gamla slåtterängar. I den norra delen av området hade Vikeborna skogsslåtter. Ängarna gick troligen ner mot Acksjön. Det finns delar av detta område som brukades ända fram till 1900-talets mitt. I min ungdom fanns det ett par lador kvar. Det finns fortfarande öppna områden men skogen har övertagit stora delar av området.

Vikebäcken med dammbyggnad, kvarn och såg. I ravinen ner mot Storsjön finns lämningar kvar av den damm som revs 1945 och som försörjde både såg och kvarn med vatten. När du går över den nyuppförda bron har du resterna av dammen under dig och det finns en informationstavla med några gamla kort på dammen och byggnaderna.

Mycket av detta har hänt inom en relativt kort tid och det är mycket intressant att studera naturens enorma förmåga att "komma igen" efter mänskliga ingrepp. Genom att det finns ett antal olikabiotoper finns det också många arter inom området. Allt detta ligger inom ett relaivt begränsat område vilket innebär att det är lättillgängligt.

Vägen till Tibrandshögen är en del av en gammal väg från byn Vike till färjestället över till Frösön. Vägen följer sjöstranden. Den går genom ett gammalt odlingslandskap som vid Tibrandshögen blivit slåtteräng. Här slår man varje år ett någon hektar stort område. Fram till slåttern växer och blommar det vackert på ängarna. I Viken vid Tibrandshögen finn ett vindskydd med bänkar och bord. Det finns en eldstad för grillning och vi försöker förse vindskyddet med ved. Här är också en utmärkt badstrand om än något tvärdjupt men för ovanlighetens skull sand.